Fårgråt, geggbollar eller sovsnusk?

”Blä! Mamma, jag har sovsnusk i ögonen!” sade min väninnas 4-åring på en brunch för några veckor sedan.

Jag höll på att ramla ur soffan, men kunde för den sakens skull inte rätta henne. För vad heter det gulaktiga kladd man har i ögonen när man vaknar, egentligen?

Jag var tvungen att googla. ”Det har inget speciellt namn”, skriver 118 100. Otillfreds med det svaret gick jag ut på Facebook och Twitter med frågan ”Vad kallar du det man har i ögonen när man vaknar?”, och fick drygt 40 personer att delta i en improviserad miniundersökning. Ganska snabbt visade det sig att det finns väldigt många olika ord för detta fenomen.

Resultatet från miniundersökningen visar att det absolut vanligaste ordet är ”grus” eller ”ögongrus”, som hela 25 procent av mina vänner använder. På delad andraplats, med 15 procent vardera, kommer ”sömn” och ”ögonbajs”. Överlag är förledet ”ögon-” vanligt (som i ögonbajs, -snor, -sot, -guck, -gojs, -skorv, -skrums och -bös), vilket kanske inte är så konstigt. En märklig upptäckt är däremot hur pass populär begynnelsebokstaven G är för ändamålet – hela 45 procent av de jag har frågat använder ord som börjar med G, däribland ”grus”, ”gin”, ”glurr” och ”geggbollar”. Här kommer hela listan, utan inbördes ordning:

  • Grus (inklusive förled som ögon-, morgon- och sömngrus)
  • Gojs
  • Glurr
  • Geggbollar
  • Gucka
  • Gunk
  • Gin
  • Gomorris (pl. gomorrisar)
  • Grums
  • Ögonbajs (inklusive varianterna godmorgonbajs och bajs i ögat)
  • Ögonsnor
  • Ögonsot
  • Ögonguck
  • Ögongojs
  • Ögonskorv
  • Ögonskrums
  • Ögonbös
  • Sand
  • Sömn
  • Sömntutor
  • Skräp
  • Skrums
  • Sovsnusk
  • Skruffs
  • Start! (Müsli Naturell)
  • Sovgubbar
  • Sov (norska)
  • Søvn (danska)
  • Wienerbröd
  • Klegg
  • Eye booger
  • Nattfjärilar
  • John Blund-sand
  • Tapetklister
  • Bös
  • Guldklimpar
  • Morgondagg
  • Fårgråt

Men vad är då rätt och vad är fel? Jag mejlade Språkrådet som svarade att det dessvärre inte finns något vedertaget begrepp för fenomenet. De skriver att det förekommer många olika benämningar (varav några är ”sömngrus”, ”ögongrus”, ”ögonvar”, ”ögongojs”, ”ögonskrufs” och ”skrufs”), men menar att ”sömngrus” och ”ögongrus” snarare används när man är så trött att man har som grus i ögonen och på grund av detta ser suddigt.

Språkrådet avråder oss därför från att använda dessa ord (alltså ”sömngrus” och ”ögongrus”) för morgonögonkladdet. Och av samma anledning bör vi undvika de ord som även används för att beskriva den vätska man får i ögonen vid ögoninflammation. Kort och gott bör vi inte använda några ord som kan beskriva andra fenomen än just det som kommer naturligt efter en natts sömn.

Av alla ovanstående alternativ ser Språkrådet ”ögonvar” som lämpligast, och skriver såhär: Det låter kanske lite äckligt, men det liknar ofta var till färg och konsistens och förklarar rätt bra vad det handlar om. Dessutom finns det belagt i ”Nordisk familjebok”, ett mycket omfattande uppslagsverk från 1876–1926. Där beskrivs ”ögonvar” som ’folkspråkets benämning för det gulaktiga slem, som, afsöndradt af bindehinnan, samlar sig i inre ögonvrån, när ögonlocken en längre tid varit slutna, såsom under nattens sömn’. Annars kan man också kalla det ”torkad tårvätska” för det är precis vad det är.

Kalla det vad du vill, helt enkelt. Jag tycker att de olika orden speglar mina vänners personligheter ganska bra. En del är busiga och kallar det för ”bajs” eller ”ögonsnor”. Andra är poetiska och kallar det för ”nattfjärilar”, ”Johan Blund-sand” eller ”morgondagg”. Några bor eller har bott utomlands och kallar det därför för ”sov”, ”søvn”, ”gunk” eller ”eye booger”. Den konkretaste slutsatsen jag har kunnat dra av denna undersökning är att folk är oväntat kreativa där det finns luckor i språket.

2 kommentarer

Att utplåna ett språk

Ibland ger vi oss in i diskussioner om språk på Twitter. (Följ gärna Textomedias twitterkonto.) Därför bevakar vi vissa ord som nämns där, till exempel språkvård, språkpolis och språkfråga. För ett tag sedan lade jag till terminologi bland orden och plötsligt svämmades sökresultaten över av utländska tweetar. De var faktiskt så många att jag hade svårt att sålla ut de svenska tweetarna.

Efter lite grävande (Google är väldigt bra på att gissa språk!) förstod jag att de utländska tweetarna var på indonesiska. Eftersom terminologi heter samma sak på svenska som på indonesiska och det är mer än 250 miljoner människor som talar indonesiska är det inte så konstigt att deras tweetar i ämnet också är många gånger fler. Närmare bestämt var det 88 tweetar av 100 som inte var skandinaviska eller engelska.

Och så kan vi ju inte ha det.

Blockera ord

Jag använder Tweetdeck för att hålla ordning på mina sökningar. Där går det också att blockera tweetar som innehåller vissa ord, så jag började med att göra en lista över de vanligaste orden i de indonesiska tweetarna:

  1. Först gjorde jag en textfil med så många tweetar jag kunde hitta som innehöll ordet terminologi.
  2. Sedan gjorde jag en frekvenstabell – en lista över alla orden sorterat efter hur många gånger de förekom i textfilen. Jag brukar använda lix.se till det. Den webbplatsen är egentligen ett verktyg för att räkna ut hur lättläst en text är men den räknar orden på köpet och det är så jag oftast använder den.
  3. Till sist plockade jag bort ord som kunde göra så att tweetar på svenska eller engelska blockerades av misstag, exempelvis apa, itu, ago. Högst upp i listan hade jag då denna lilla samling ord (ju större ord, desto vanligare):

Ordmolnet är gjort med Wordle

En lista med ord som förekommer under några veckor på Twitter är inte nödvändigtvis det bästa sättet att få fram ord som är representativa för vad som skrivs utanför de där veckorna. Därför tog jag med några allmänna frekvenstabeller för indonesiska. Jag slog ihop de sex tabellerna högst upp på den sidan till en och fick fram de här:

Sedan slog jag ihop de bägge listorna. Några ord fick stryka på foten eftersom jag upptäckte att Tweetdeck inte klarar att matcha på hela ord. Om jag blockar det indonesiska ordet yg ryker också tweetar som innehåller exempelvis rygg, smyga och blyg. Synd, för det betyder vem och lär finnas i en hel del inlägg. (Om du gör en akademisk undersökning får du inte göra så här. Då måste du vanmäktigt se på när ditt filter slår helt fel och sedan skriva i utvärderingen av din undersökning att det där med matchningen på hela ord behöver förfinas lite till nästa gång. Som förmodligen aldrig kommer att bli av.)

Nu hade jag äntligen en lista med både allmänna ord och sådana som kanske är specifika för indonesisk terminologjargong. Jag hoppas att du förlåter mig för att den inte är lika sprallig som de tidigare men det blev så svårt att hålla reda på översättningarna då. De vanligaste orden är överst och Google Translates översättningar till höger (jag har ingen aning om vad hydefan är):

dalam
dari
tidak
hydefan
dengan
secara
cerminan
untuk
dipimpinnya
kau
pemimpin
jika
kita
bahasa
akan
mau
in
of
not
hydefan
with
in
reflection
to
lead
you
leader
if
we
language
will
would

Då återstod bara att blocka orden och minsann! Plötsligt var det bara 59 tweetar kvar och 48 av dem var indonesiska. Det innebär att de numera utgjorde 81 procent av tweetarna, till skillnad från 88 tidigare. Det tycker du kanske fortfarande låter väldigt mycket. Själv ser jag det som en bra början.

Blockera Blackberry

En anledning till att jag inte var så modstulen som jag kunnat vara var att jag märkte att väldigt många av de indonesiska tweetarna skickades från en Blackberrytelefon. De är inte särskilt vanliga i Skandinavien men desto mer poppis i Asien eftersom de inte kostar så mycket. Av de ursprungliga 100 tweetarna blev det då bara 64 kvar, varav 53 på indonesiska (eller åtminstone på språk jag inte förstod). Det blir 83 procent.

RIM, som tillverkar Blackberrytelefonerna, jobbar på att slå sig in på den europeiska marknaden och är redan ganska stora i åtminstone Storbritannien, så den här lösningen kommer nog inte att hålla i evigheter. Men den håller nu!

Blockera allt

Nu är inte en minskning från 88 procent till 81 eller 83 direkt en jordskredsseger men det är några steg i rätt riktning. Och du vill säkert veta vad som händer om jag slår ihop de bägge blockeringarna. Det ville jag också. Det blev 35 tweetar kvar, varav 24 indonesiska. Det blir 69 procent och flödet är mycket mer hanterligt nu. Särskilt som indonesier är omtänksamma nog att förlägga sin dag när vi har natt, så att tweetarna inte kommer så blandat.

Slutkläm

Jag sade ju att man kan avsluta sina experiment med att fundera på förbättringar, och det ska jag göra nu. Det här är väldigt grundläggande filtreringsmetoder och det finns några saker som jag hade kunnat göra bättre och åtminstone en del av dem vill jag testa i framtiden:

  1. Ta reda på ord som förekommer i många tweetar i stället för bara ord som förekommer ofta. Det kan ju vara så att de vanliga orden är samlade på få ställen.
  2. Söka efter typiska bokstavskombinationer (n-gram) i stället för hela ord. Om man exempelvis blockar skv, spr och skj gissar jag att man kan få bort en hel del svenska tweetar utan att så många andra språk råkar illa ut. Om man på samma sätt hittar vanliga kombinationer för indonesiska borde det kunna ge bra resultat.
  3. Läsa mer teori i stället för att återuppfinna egna hjul. The Linguist’s Guide to Statistics och Unix for Poets har jag skummat tidigare men vill bekanta mig bättre med.
  4. Blocka den indonesiska twittraren @terminologi, vars samtliga tweetar kommer med i sökningarna på grund av hans namn, oavsett vad han skriver om. Det tänker jag göra … NU!
4 kommentarer

När blir man vuxen?

Jag har fått en kallelse till läkaren. Efter tidsangivelsen står det så här:

En vuxen får gärna följa med dig vid undersökningen.

Språknörd som jag är fastnar jag direkt vid ordet ”vuxen”. Vad menar skribenten (som heter Christina) egentligen? För en språkhandling som denna insinuerar ju underförstått att mottagaren/läsaren (det vill säga jag) inte räknas som vuxen, men att en vuxen gärna får följa med mig och se till så att allt går bra. Smått förolämpad läser jag vidare: 

Barn skall inte följa med då undersökningen måste göras ostört för att utföras korrekt.

Aha!, tänker jag, hon har valt ordet ”vuxen” för att hon vill undvika att personen som hon kallar till undersökningen tar med sig sina barn. Eller har hon kanske valt ordet ”vuxen” för att undvika genusfällan? Hon vågar uppenbarligen inte skriva ”din man”, för då skulle hon inte bara ta för givet att jag är heterosexuell, utan dessutom att jag är gift.

Om det var så hade hon kunnat använda det odiskriminerande, könsneutrala ordet ”partner”. Genom att undvika det, visar hon att hon inte ens vågar förutsätta att jag är i ett förhållande – vilket i sig är ganska fint. Men även denna teori går i stöpet när jag läser den tredje meningen:

Även föräldrarna behöver lugn och ro för att kunna tillgodogöra sig den information som ges.

Föräldrarna. I bestämd form plural.  Inte ”du”. Helt plötsligt är jag i en relation igen, om än en könlös sådan. Faktum kvarstår alltså att hon med sin formulering inte inkluderar mig i benämningen ”vuxen”. Om hon hade velat det hade hon till exempel kunnat skriva ”en annan vuxen”, eller ”en till vuxen”, i den första meningen.

Språkkonsulten i mig börjar mentalt att skriva om informationen i kallelsen. Byta ut ordet vuxen till ”anhörig” eller ”närstående”. ”Du får gärna ta med dig en anhörig till undersökningen” fungerar utmärkt tycker jag. Man behöver inte ens nämna att det ska vara en vuxen, eftersom man senare förtydligar att jag bör lämna mina barn hemma.

Med andra ord hade hon kunnat undvika att hennes kallelse skulle sluta upp som ett förvirrande exempel i ett språkanalytiskt blogginlägg. Istället sitter jag här och känner mig förolämpad, förbryllad och en smula fascinerad.

För när blir man vuxen, egentligen?

1 kommentar

Ett skrivfel som alla andra

Bilden intill syns ofta i bloggar och Facebookgrupper som gillar att ogilla kreativt bruk av mellanslagstangenten. Inte underligt i sig, eftersom bilden praktiskt taget bjuder in till gatlopp. Det som intresserar mig handlar snarare om att ingen tar chansen att plocka fram allt det andra i bilden som borde leda till minst lika intensiva reaktioner. Det finns ju massor av godis till den som vill leta skrivfel:

Ingen punkt efter kl

Vi behöver inte se längre än till andra ordet innan det tar stopp. Avbrytningsförkortningar (förkortningar där slutet på ordet har blivit kapat) bör man avsluta med en punkt. Alltså: kl. Men det är ännu bättre att skriva ut hela ordet om det finns plats.

Mellan X och Y, eller från X till Y – men blanda inte

Om man ska ange ett intervall mellan till exempel två klockslag kan man säga antingen mellan nio och fem eller från nio till fem. Att säga mellan nio till fem låter konstigt. Det tycker nog de flesta men det märker man inte om man skriver ett streck mellan siffrorna. Då ”hörs” inte till längre.

Några förslag på hur man kan skriva:

  • Mellan klockan 12.00 och 16.00
  • Från kl. 12.00 till 16.00
  • Från 12.00–16.00
  • 12–16

Bindestreck i stället för tankstreck

När vi ändå är inne på strecket mellan siffrorna ovan är det vanligt med bindestreck: 9-5. Reglerna rekommenderar dock att man använder tankstreck i intervall (9–5).

För många mellanslag

De här siffrorna i början, de har så mycket att ge! Om vi ger oss in på att leta förlupna mellanslag hittar vi två fynd här. Strecket mellan siffrorna ska bara omges av mellanslag om det betyder minus. Det betyder det inte här och alltså ska mellanslagen bort.

Om vi tittar framåt i texten hittar vi även ett felaktigt mellanslag före utropstecknet. Och för att göra särskrivningsjägarna glada är det väl läge att påpeka att spolarvatten ska skrivas ihop. Däremot ska mellanslagen runt plustecknet vara kvar. Det gäller i princip alla matematiska tecken.

Plus i stället för och, som dessutom borde vara ett komma

Plustecknet väcker å andra sidan andra frågor: Varför inte skriva ut det som och? Eller ännu hellre, varför inte byta ut det mot ett komma? Jämför de här tre:

  1. Vi kollar A + B och C.
  2. Vi kollar A och B och C.
  3. Vi kollar A, B och C.

Ramen

Som bonus måste vi prata den märkliga ramen, med ett mönster som få lär ha sett sedan Macintoshs pionjärdagar på 80-talet. Det är en gåta att ingen någonsin sagt något om den. Jag undrar om den har sålt många biltvättar.

Slutkläm

Allt det här (ramen kan man kanske lämna därhän) går att hitta om man letar skrivfel i bilden. Varför är det ingen som reagerar på dem? Det är ju en hel hög med fel som är exakt lika allvarliga som särskrivningar.

Eller kan det vara så att det är skrivfel som inte stör förrän man har lärt sig att störa sig på dem? Precis som särskrivningar.

Jag vill avsluta med en bild där jag har fixat allt vi har pratat om:

12 kommentarer

Lubas katakreser

Min mamma, Luba, är 57 år och invandrade till Sverige från Ukraina för drygt 45 år sedan. Hennes modersmål är ukrainska och ryska, men hon pratar numer svenska lika bra, om inte bättre. Obehindrat, och ofta välformulerat. Hon är bra på att argumentera och på att uttrycka sig i skrift. Men när det kommer till ordspråk och talesätt* så har hon en ofta blottad akilleshäl.

Enligt Wikipedia är avsikten med ordspråk att ”på ett enkelt sätt förmedla ett budskap, en värdering eller visdom, som de flesta människor i världen kan ställa sig bakom, oberoende av kulturella skillnader”. Gamla talesätt försvinner successivt, eller omformas efter modernare språkbruk.

Ordspråk används ofta för att ge en extra tyngd i en argumentation. Och det kan man lugnt säga att mamma lyckas med. Hon uppfinner nämligen helt nya ordspråk, ofta genom att blanda ihop två uttryck. Detta bildar i sin tur en katakres, alltså en blandning av olika bildliga uttryck som inte hör ihop. Katakreser kan vara humoristiskt medvetna, men i mammas fall är det snarare tal om ofrivilliga felsägningar, vilket gör det ännu roligare. Lubas katakreser baseras helt enkelt på språkliga chansningar och missförstånd.

Så nu, kära läsare, får ni för första gången ta del av min personliga topp 10:

  1. Det är ju som att kasta konfetti på hundarna!
    (i stället för ”kasta pärlor åt svin”)
  2. Man bäddar sin egen grav.
    (i stället för ”som man bäddar får man ligga” eller ”man gräver sin egen grav”)
  3. Jag får stjärtsmak!
    (i stället för ”jag får träsmak”. Sagt efter en lång blåbärsrensning sittandes på en hård pall.)
  4. Allting går i ultraterapi.
    (i stället för ”ultrarapid”)
  5. Det är svårt att lära hundar att stå.
    (i stället för ”man kan inte lära gamla hundar sitta”)
  6. På landet har vi en urminnes tv.
    (en härlig felsägning om ”urminnes tider”)
  7. De handskas med pengarna svart under bordet.
    (tautologi av ”svarta pengar” samt ”under bordet”)
  8. Underverken slutar aldrig att fungera.
    (i stället för ”underverken upphör aldrig”)
  9. När det händer nåt så stoppar de in arslet i gruset.
    (i stället för ”huvudet i sanden”)
  10. Sexton år!? Det är ju barnaröv!
    (i stället för ”barnarov”. Sagt om min storebrors ex-flickvän.)

Ordet katakres kommer från grekiskan och betyder ”missbruk”. Och med sitt (ganska hälsosamma) missbruk förlänger mamma mitt och många andras liv med många goda skratt.

*De som är nyfikna på fler ordspråk och talesätt, eller vill veta mer om skillnaden mellan ordspråk och talesätt, kan titta här.

4 kommentarer

Norska Språkrådets svadagenerator nu på svenska

Kämpar du med att skriva? Räcker inte orden till? Nu finns det hjälp att få. Med Språkrådets svadagenerator kan du slumpa fram färdiga meningar som är fyllda till brädden med de bästa flosklerna från offentlig prosa. Innehållet är redan färdigtuggat. Tidstypiska ord och uttryck serveras i ett lämplig format. Tal, anteckningar eller dokument? Inga problem! Låt svadageneratorn göra jobbet åt dig.

Ungefär så skriver norska Språkrådet om sin svadagenerator. Textomedia kunde bara inte låta bli att översätta denna roliga och smarta generator så att dess svada, full av floskler, tomma ord och svammel, blir lättillgänglig för alla.

Det blev succé! Sedan vi berättade om svadageneratorn på Facebook och Twitter för fyra dagar sedan har fler än tre tusen personer använt den och nästan tolv tusen svador har skapats. Särskilt glada blev vi över att svenska Språkrådet skrev om den på sin webbplats.

Några har tipsat oss om att det finns andra varianter av floskelgeneratorer, däribland en som är 20 år gammal. Men vi tycker att för mycket av det goda bara är gott.

Synd att det är mycket lättare att skapa floskler än att städa bort dem sen.

Textomedias översättning av Svadageneratorn hittar du här!

3 kommentarer

Snabbköpskassörskan i kvarteret där jag bor tycker nog inte om mig

Jag gillar verkligen Konsums Coop Näras snabbkassor, alltså de där man själv skannar in och packar det man vill handla. Särskilt bra var det när de var nya, när jag var den enda i hela bygden som hade fattat hur de funkar och kunde segla förbi de långa köerna. Blipp blupp, så var det klart.

Förutom den där rösten. Hon är inte snäll. När jag läser in mina varor håller hon sig i skinnet med bara några uppmuntrande tillrop här och var. Men när jag ska betala börjar hon:

Har du dragit ditt medmerakort?

Du tycker kanske att det är konstigt att jag hänger upp mig på en så oskyldig fråga. Men hon frågar mig varje gång, och varje gång har jag fortfarande inget medmerakort. Hon vet inte ett dugg om mig och hon skäms inte för att visa det.

Sedan ska jag betala. Jag betalar för det mesta med kort och när jag har dragit kortet säger hon:

Använd knappsatsen för att slutföra transaktionen.

Om jag inte visste innan vad hon ville att jag skulle göra hade jag inte vetat det nu heller. Vad ska jag använda knappsatsen till? Vad händer då? Varför pratar hon så konstigt? Vad är det för fel på ”Slå in din kod och tryck på OK för att betala”? För min del kunde hon lika gärna hålla tyst om hon ändå tänker prata så här.

Men jag använder förstås knappsatsen för att slutföra transaktionen, annars blir det inga chips. Sedan ska jag packa ner sakerna i min ryggsäck. Det går bra om jag inte har handlat för mycket (det vill säga, om jag packar tillräckligt snabbt). Annars säger hon:

Varsågod och ta varorna.

Det spelar ingen roll om jag har packat nästan allt eller om jag inte har packat något alls. Om jag så är i färd med att plocka upp det sista mjölkpaketet säger hon åt mig att jag ska ta varorna. Och jag vet ju att det finns en våg i hyllan man lägger varorna på – hon är noga med att berätta för mig om jag råkar lägga något där utan att ha skannat det först – så varför håller hon inte koll på att jag faktiskt lyfter av saker från hyllan också? När jag har handlat motsvarande en vanlig matkasse hinner hon säga till mig ungefär tre gånger att jag kan börja packa nu. Jag känner mig inte så uppskattad då.

Till sist har jag ändå fått ner allt i ryggsäcken och går därifrån. På avstånd hör jag hennes sista käcka replik:

Tack för att du använder Coops snabbkassa.

Varsågod. Nöjet var helt på din sida.

4 kommentarer

Bullord

Typografi är viktigt. Enligt Wikipedia (källan till all kunskap) är det ”en bred term för konsten och hantverket att utforma texter – i tryck eller på skärm – så att textens budskap förmedlas på bästa möjliga sätt, och samtidigt är estetiskt tilltalande för läsaren”.

Men ibland kan typografin ställa till det. Som i den här annonsen till exempel:

För visst gillar vi bullar så här till jul, men vad tusan är ett bullord? Lussekatt?

Ps. För de som inte kan se något annat än Bullord och undrar vad det står egentligen är svaret ”Julbord”.

Lämna en kommentar

Tusentals skribenter lider av dold sjukdom

Lider du, precis som tusentals andra skrivande svenskar, av det dolda sydromet OCTIAS? Kanske vet du inte ens om att du har det. Massor av helt vanliga människor lever med detta tillstånd, som ofta resulterar i frustration, eviga missförstånd och helt oväntade reaktioner från omgivningen. OCTIAS står för Obsessive Compulsive Tell It All Syndrome, och benämns ofta måste säga allt-syndromet på svenska.

Ett tecken på att du har måste säga allt-syndromet är att du kan så mycket om ditt ämne att du inte vill göra några förenklingar när du skriver om det. Läsaren måste helt enkelt få veta allt, även sådant som egentligen kräver år av studier eller yrkeserfarenhet på området. Kanske kan du tänka dig att placera lite mindre central information i en parentes eller fotnot, men du känner ett starkt obehag när du tänker på att utelämna informationen helt.

Ett annat tecken på att du är i riskzonen är att du inte kan förmå dig att byta ut facktermer eller yrkesspecifika ord mot mer vardagliga ord som fler kan förstå. Följaktligen är det vanligt att människor med måste säga allt-syndromet skriver mycket långa meningar, gärna med ovanlig meningsbyggnad och olika inskott.

Ett tydligt exempel på måste säga allt-syndromet är denna debattartikel i Dagens Nyheter, där skribenten faktiskt inte så mycket argumenterar för sitt förslag, utan snarare konstaterar att det finns. Texten innehåller mycket precist språk och formuleringar i stil med I utredningens förslag skall utlämningsärenden framgent överlämnas till de allmänna domstolarna med tingsrätten som första instans, i likhet med vad som nu gäller för utlämning inom Norden och EU. Uppenbart är att skribenten inte velat äventyra exaktheten med en formulering som till exempel Utredningen föreslår att alla utlämningsärenden i fortsättningen ska hanteras av de allmänna domstolarna, där tingsrätten är första instans. Ärenden som rör utlämning inom Norden och EU hanteras redan idag av allmän domstol.

Måste säga allt-syndromet hindrar inte alltid den drabbade i vardagen på ett direkt sätt, konsekvenserna är istället ofta dolda. Trots detta riskerar syndromet att påverka välbefinnandet negativt eftersom det försvårar alla former av effektiv kommunikation med omvärlden. Den drabbade får svårt att göra sig förstådd utanför den egna gruppen och ofta uteblir texternas förväntade effekt helt och hållet.

Det är inte helt klarlagt varför syndromet uppstår, men en hypotes är att den drabbade känner stark olust inför tanken på att kollegor och andra insatta ska uppfatta texten som banal om den är lätt att läsa och förstå.

Lämna en kommentar

På andra sidan pölen

De som känner mig vet nog att två av mina favoritböjelser är prylar från Apple och brittisk engelska, och nu har jag äntligen kommit på ett sätt att skriva om bägge samtidigt. Det jag tycker är roligast med den brittiska dialekten är hur den på samma gång kan vara så lik och så olik den amerikanska. Medan brittiskan är ett under av tramsighet och falsk blygsamhet som kommer av århundraden av ohotat herravälde med hela världen som lekplats, är amerikanskan ett lika stort under av brist på blygsamhet som beror på, tja, att det inte var så länge sedan de skaffade kärnvapen.

Apple har varit imponerande bra på att ta vara på olikheterna och ”översätta” sin brittiska webbplats åt engelsmännen i stället för att bara prata amerikanska med hela världen. Ett kul sätt att kolla det är om du surfar till deras amerikanska webb och sedan tar fram motsvarande sida på deras brittiska webb i en annan flik i samma webbläsare. Nu börjar det roliga: Om du växlar fram och tillbaka mellan flikarna ser du de oftast små, små olikheterna som gör en så tydlig skillnad mellan de bägge dialekterna.

Here’s one I prepared earlier

Om du inte är lika road som jag av att hoppa fram och tillbaka mellan olika flikar har jag på tevekocksvis förberett några godbitar från de bägge webbplatserna. Sätt muspekaren över bilderna, så ser du den brittiska texten:

Exemplen talar för sig själva. Några ord stavas olika (anodized/anodised), har inte alls samma namn (movies/films) eller har bara olika många bokstäver (aluminum/aluminium). Men bäst gillar jag det där kommat som först kan se ut som en slump. I bildad amerikanska sätter man dock komma före or i uppräkningar. Att inte göra det anses ovårdat eller åtminstone rätt avslappnat. Hos britterna gäller motsatsen.

Erkänn att vi har ganska kul nu.

Filmtajm

Ännu gladare blir jag över att Apple har gjort sig besväret att göra brittiska versioner av sina reklamfilmer. Att skriva ny text är en sak, att spela in helt nya filmer är en helt annan. Och det är väl investerade slantar. Kolla bara hur olika de blir trots att det i grunden är ”samma” film:

 

 

 

 

Jag menar, vad har hangout time och just kicking it att komma med när de ställs mot shenanigans, tomfoolery och hijinks, för att inte tala om capers, monkey business och just larking about? Blott intet!

1 kommentar