När blir man vuxen?

Jag har fått en kallelse till läkaren. Efter tidsangivelsen står det så här:

En vuxen får gärna följa med dig vid undersökningen.

Språknörd som jag är fastnar jag direkt vid ordet ”vuxen”. Vad menar skribenten (som heter Christina) egentligen? För en språkhandling som denna insinuerar ju underförstått att mottagaren/läsaren (det vill säga jag) inte räknas som vuxen, men att en vuxen gärna får följa med mig och se till så att allt går bra. Smått förolämpad läser jag vidare: 

Barn skall inte följa med då undersökningen måste göras ostört för att utföras korrekt.

Aha!, tänker jag, hon har valt ordet ”vuxen” för att hon vill undvika att personen som hon kallar till undersökningen tar med sig sina barn. Eller har hon kanske valt ordet ”vuxen” för att undvika genusfällan? Hon vågar uppenbarligen inte skriva ”din man”, för då skulle hon inte bara ta för givet att jag är heterosexuell, utan dessutom att jag är gift.

Om det var så hade hon kunnat använda det odiskriminerande, könsneutrala ordet ”partner”. Genom att undvika det, visar hon att hon inte ens vågar förutsätta att jag är i ett förhållande – vilket i sig är ganska fint. Men även denna teori går i stöpet när jag läser den tredje meningen:

Även föräldrarna behöver lugn och ro för att kunna tillgodogöra sig den information som ges.

Föräldrarna. I bestämd form plural.  Inte ”du”. Helt plötsligt är jag i en relation igen, om än en könlös sådan. Faktum kvarstår alltså att hon med sin formulering inte inkluderar mig i benämningen ”vuxen”. Om hon hade velat det hade hon till exempel kunnat skriva ”en annan vuxen”, eller ”en till vuxen”, i den första meningen.

Språkkonsulten i mig börjar mentalt att skriva om informationen i kallelsen. Byta ut ordet vuxen till ”anhörig” eller ”närstående”. ”Du får gärna ta med dig en anhörig till undersökningen” fungerar utmärkt tycker jag. Man behöver inte ens nämna att det ska vara en vuxen, eftersom man senare förtydligar att jag bör lämna mina barn hemma.

Med andra ord hade hon kunnat undvika att hennes kallelse skulle sluta upp som ett förvirrande exempel i ett språkanalytiskt blogginlägg. Istället sitter jag här och känner mig förolämpad, förbryllad och en smula fascinerad.

För när blir man vuxen, egentligen?

En kommentar till När blir man vuxen?

  1. RedBeardRichard skriver:

    En vuxen partner/vän/anhörig, din eller någon annans, får gärna följa med dig, eller någon annan (eller inte alls), vid undersökningen (eller besöket, eller överallt, eller ingen stans).

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *