Murgröna, husröda, tornröda

I min barndoms stad Visby växer vildvinet tätt. Det innebär för mig två saker varje höst, nämligen att husfasaderna och kalkstensmurarna blir alldeles klarröda, och att mina föräldrar återberättar en händelse från min barndom.

Jag blev tydligen ganska tagen av det där färgsprakande vildvinet som treåring och ville gärna prata om det. Tyvärr visste jag inte vad det hette. Som bekant är dock nöden alla språkuppfinningars moder, och eftersom det där gröna som växer på murar heter murgröna måste väl ändå det där röda på hus heta husröda? Omåttligt påhittigt tyckte föräldrarna och glömde det aldrig.

En som inte blev riktigt lika imponerad av min slutledningsförmåga är min fyraårige son. När han nyligen hörde talas om husrödan för första gången hade han tornet Stor-Christin i all sin röda prakt mitt framför sig. Han tittade skeptiskt på sin mormor och utbrast:

– Men herregud mormor, det är ju TORNRÖDA! Mamma fattade ju ingenting!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *